vuxen vs barnsligt
Vem bestämde att man måste växa upp?
Visst, jag förstår att man måste växa upp och lära sig ta ansvar, man måste växa upp och lära sig ta hand om sig själv och ta alla jobbiga beslut på egen hand, och lära sig att stå för sina misstag.
Det finns också positiva saker med att växa upp, man får nya erfarenheter, man lär sig av sina misstag (som ibland kan bli många), men framför allt - man blir glad när man märker att man klarar (det mesta) själv.
Men vem är detsom säger att man måste växa upp och sluta vara barnslig, sluta skratta åt pruttkuddar, sluta titta på barnprogram och faktiskt tycka okm det.
Om jag nu måste bli stor (eller ja, större) då vill jag bli som min mamma. hon är världens underbaraste vuxna människa. helt plötsligt kan hon får för sig att studsa från köket till vardagsrummet, hon festar hårdare än många av mina jämnåriga vänner (men utan att det slutar med huvudet i toaletten), hon skrattar högt och underbart utan att bry sig om ifall någon stör sig, och det var bara lite av allt underbart barnsligt hon gör.
Men samtidigt är hon vuxen, hon kan vara allvarlig i allvarliga situationer, hon klarar av svåra beslut, och hon tar inte bara hand om sig själv, utan hon har en hel familj att ta hand om och oroa sig över. och hon gör det jättebra.
En av mammas lite mindre vuxna stunder
Det här skulle egentligen vara ett inlägg om varför man ska vara vuxen, men jag kom på att ifall jag kan vara som mamma när jag blir stor/större, då är det inga problem, det är nästan så jag längtar lite!
