remember the times...
ibland önskar jag att jag var tillbaka till tiden på gymnasiet. inte för att jag vill börja gå på alla underbara lektioner med "Älgen" igen, utan för det var så underbart roligt annars!
kommer ni ihåg alla måndagar man kom till skolan efter att ha varit ledig under helgen, visst var det jobbigt att gå upp tidigt men så fort man såg sitt "gäng" så blev det plötsligt inte lika jobbigt längre.
alla lektioner när man satt i korridoren och "pluggade" (fast nån nytta måste det gjort, vi klarade studenten iaf).
alla timmar vi satt vid datorn och kollade johan glans (Thomas måste ju kunnat allt utantill tillslut så många gånger som han tvingades lyssna på det)
och alla hysteriska skratt i matsalen (undrar vad folk egentligen trodde om oss)
Jag tror att det jag saknar mest av allt är nog samhörigheten, att känna att alla gick igenom samma sak, ingen tyckte att skolan var särskilt kul, men att vi gjorde det tillsammans gjorde det uthärdigt, ibland till och med underbart! 
våga!
Upptäckte precis hur söt jag varit en gång i tiden:
Det här var inte igår inte! Bilden är tagen några dagar efter att jag fyllt 18.
och ett tag man ut såhär:
(Asså jag hade inte på mig musöron och nos jämt, bilden är tagen på en maskerad, november 2010.)
Fint, och en perfekt övergång till hur jag ville ha det sen, och hur jag ser ut nu:
Jag måste säga att jag har aldrig mått så bra i en frisyr som jag gör nu. tänkt vad en sån liten lätt sak kan göra för välmåendet!
Jag rekomenderar er att ta det där steget och prova på den där frisyren du aldrig vågat ha. det är ju trots allt bara hår, det växer ut igen!
Blod, sand och spartacus!
visst är det kanske lite mycket blod, naket och avhuggna kroppsdelar som flyger runt, men jag tycker nog mest om serien för musiken (rock), blickarna (trånande, heta och förbannade), tonlägena på rösten (passionerade, sexiga, manliga).
(det kan hända att de sexiga och halvnakna karlarna har nåt att göra med varför jag tycker om serien)
just nu väntar vi på att nästa säsong ska komma, fast Andy Whitfield (Spartacus) har fått cancer, så inspelningen sköts upp medans han får behandling. undertiden spelades det in en så kallad prequel, som utspelades innan spartacus kom till skolan, (ni som sett serien fattar), men vi är faktiskt inte så intresserade av att se den
just nu vill vi bara veta vad som händer efter det sjuuuukt bra sista avsnittet på säsong ett :)
men det verkar som vi får vänta ända tills nästa år för att se vad som händer, och det kanske inte ens är samma karl som ska spela Spartacus, men vi får hoppas, blir nog inte samma sak utan honom.
hur som helst, kom gärna med förslag på serier vi kan se medans vi väntar :)
vuxen vs barnsligt
Vem bestämde att man måste växa upp?
Visst, jag förstår att man måste växa upp och lära sig ta ansvar, man måste växa upp och lära sig ta hand om sig själv och ta alla jobbiga beslut på egen hand, och lära sig att stå för sina misstag.
Det finns också positiva saker med att växa upp, man får nya erfarenheter, man lär sig av sina misstag (som ibland kan bli många), men framför allt - man blir glad när man märker att man klarar (det mesta) själv.
Men vem är detsom säger att man måste växa upp och sluta vara barnslig, sluta skratta åt pruttkuddar, sluta titta på barnprogram och faktiskt tycka okm det.
Om jag nu måste bli stor (eller ja, större) då vill jag bli som min mamma. hon är världens underbaraste vuxna människa. helt plötsligt kan hon får för sig att studsa från köket till vardagsrummet, hon festar hårdare än många av mina jämnåriga vänner (men utan att det slutar med huvudet i toaletten), hon skrattar högt och underbart utan att bry sig om ifall någon stör sig, och det var bara lite av allt underbart barnsligt hon gör.
Men samtidigt är hon vuxen, hon kan vara allvarlig i allvarliga situationer, hon klarar av svåra beslut, och hon tar inte bara hand om sig själv, utan hon har en hel familj att ta hand om och oroa sig över. och hon gör det jättebra.
En av mammas lite mindre vuxna stunder
Det här skulle egentligen vara ett inlägg om varför man ska vara vuxen, men jag kom på att ifall jag kan vara som mamma när jag blir stor/större, då är det inga problem, det är nästan så jag längtar lite!
