Gör någon glad!
Jag kommer ihåg när jag precis hade klippt mig, (till den übersnygga frisyr jag har nu), och man är ju ofta lite osäker när man gjort en stor förändring, men jättemånga kunder sa att jag var modig som klippt mig och att jag passade jättebra i det.
Ibland händer det att jag får komplimanger för mina örhängen, (speciellt när jag har mina Kenza örhängen som är formade som noter) och då blir jag superglad! och är man på gott humör är det lättare att säga något positivt till någon annan.
Så nästa gång du ser någon som har nåt fint på sig eller som har en snygg frisyr eller liknande, så säg det, hon kanske går runt och är osäker, och blir så glad att hon ger en komplimang till nästa person hon möter och så är en positiv spiral igång :)
Nåt att tänka på!
remember the times...
ibland önskar jag att jag var tillbaka till tiden på gymnasiet. inte för att jag vill börja gå på alla underbara lektioner med "Älgen" igen, utan för det var så underbart roligt annars!
kommer ni ihåg alla måndagar man kom till skolan efter att ha varit ledig under helgen, visst var det jobbigt att gå upp tidigt men så fort man såg sitt "gäng" så blev det plötsligt inte lika jobbigt längre.
alla lektioner när man satt i korridoren och "pluggade" (fast nån nytta måste det gjort, vi klarade studenten iaf).
alla timmar vi satt vid datorn och kollade johan glans (Thomas måste ju kunnat allt utantill tillslut så många gånger som han tvingades lyssna på det)
och alla hysteriska skratt i matsalen (undrar vad folk egentligen trodde om oss)
Jag tror att det jag saknar mest av allt är nog samhörigheten, att känna att alla gick igenom samma sak, ingen tyckte att skolan var särskilt kul, men att vi gjorde det tillsammans gjorde det uthärdigt, ibland till och med underbart! 
vuxen vs barnsligt
Vem bestämde att man måste växa upp?
Visst, jag förstår att man måste växa upp och lära sig ta ansvar, man måste växa upp och lära sig ta hand om sig själv och ta alla jobbiga beslut på egen hand, och lära sig att stå för sina misstag.
Det finns också positiva saker med att växa upp, man får nya erfarenheter, man lär sig av sina misstag (som ibland kan bli många), men framför allt - man blir glad när man märker att man klarar (det mesta) själv.
Men vem är detsom säger att man måste växa upp och sluta vara barnslig, sluta skratta åt pruttkuddar, sluta titta på barnprogram och faktiskt tycka okm det.
Om jag nu måste bli stor (eller ja, större) då vill jag bli som min mamma. hon är världens underbaraste vuxna människa. helt plötsligt kan hon får för sig att studsa från köket till vardagsrummet, hon festar hårdare än många av mina jämnåriga vänner (men utan att det slutar med huvudet i toaletten), hon skrattar högt och underbart utan att bry sig om ifall någon stör sig, och det var bara lite av allt underbart barnsligt hon gör.
Men samtidigt är hon vuxen, hon kan vara allvarlig i allvarliga situationer, hon klarar av svåra beslut, och hon tar inte bara hand om sig själv, utan hon har en hel familj att ta hand om och oroa sig över. och hon gör det jättebra.
En av mammas lite mindre vuxna stunder
Det här skulle egentligen vara ett inlägg om varför man ska vara vuxen, men jag kom på att ifall jag kan vara som mamma när jag blir stor/större, då är det inga problem, det är nästan så jag längtar lite!
sweet dreams.
visst de kanske inte är nödvindiga, men de håller iaf min fantasi igång. och fantasi, det är något jag har i överflöd, så det kanske är därför jag drömmer så konstiga grejer?! vilket i sin tur ger mig mer fantasi, osv,osv. det är som en spiral.
jag väljer att se det som en positiv spiral, men det är ju bara min åsikt :)
